Extreme garden makeover

Min sambo har byggt världens finaste uteplats på baksidan av vårt soutterängparhus. Det har byggts stor altan och gjutits murar för att kunna fylla upp med massor och lägga gräsmatta. Bygget skedde till största del förra året och i år kom gräsmattan på plats.

Det som har saknats har varit blommor!

Och vilken tur vi hade! Farfar har bestämt sig för att avveckla sin kolonilott som han har pedantskött under 13 år. Vi fick då första tjing på alla växter på lotten. Vi spenderade med andra ord hela gårdagen med att gräva upp, bära, frakta och till sist gräva ner i rabatterna hemma.

Jag började förbereda redan förra veckan med att gräva upp och göra i ordning ett stenparti runt ett klippblock som sticker upp ur gräsmattan och gör en naturlig avgränsning mot grannen.

Igår förmiddags bar det sedan iväg till kolonilotten i värsta tänkbara hetta. Det var stora, välvuxna plantor med rejäla rötter.

Här står en del av plantorna och väntar på flytt. En hel del vatten fick fyllas på i värmen.

Tre och en halv timme senare var släpkärran nästan helt full och det var dags att bege sig hemåt igen. Kalsongniklas övervakade lastningen mycket nogrant.

Här har vi kommit hem och börjat släpa ner de tunga säckarna för slänten. Trappan som har varit planerad att byggas hade inte varit helt fel att använda nu.

Ytterligare ett antal timmar senare var det mesta klart. Några plantor fick vi jordsätta på framsidan tills vi rett ut hur vi ska göra med dem. En del kommer att komma till nytta när vi tar oss för att få ordning på slänten.

Eftersom vi är nybörjare på trädgårdsfronten är det inte så mycket vi kan namnet på. Vi får nog be farfar upprepa så vi kan skriva ner vad vi har. Det jag vet är att i den här rabatten blev det bl a kärleksört, lavendel och iris. Ovanför rabatten står en vit pion och längst fram mot stenkanten står jordgubbssticklingarna som Signe fått av grannen.

Två stycken dagliljor fick plats i varje ände av altanen. Den ena fick bli skugga åt Clematisen som vi ännu inte har fäst upp på stolpen. När vi kom hem såg Clematisen ganska bedrövlig ut och jag trodde inte att den skulle klara sig. Men det dröjde inte många minuter efter den kommit i jord och fått vatten, så hade både blad och även blommor frächat upp sig rejält.

Den stora sidenmalvan tog rejält med stryk av flytten. Överst ser ni hur vacker den var på sin ursprungsplats när den var i full blom för två veckor sedan. Nu får vi hålla tummarna för att den repar sig och kommer att trivas på sin nya plats där den ska skärma av mot grannen och motverka att alla barn genar över deras lilla plätt.

Skumpa, ost och kex var vi väl värda efter en hel dags slit!!!